En livshistoria om Ravensbrücks effekter – Axl Fiedler

Detta är den sanna historien om min farfars mor Konstancja Fiedler som föddes adlig, satt i koncentrationsläger och dog fattig i Sverige.

    Konstancja föddes 1902 i Kielce, sydöstra Polen. Hon föddes adlig med namnet Rayski på sin mors sida och bodde på en herrgård. Släkten Rayski var högt uppsatt i den polska militären, under första världskriget dog samtliga av männen i släkten. Vid endast 20 års ålder blev därför Konstanja herrgårdens överhuvud och ekonomiskt oberoende. Hon gifte sig snart med Mieczylawa Fiedler som var major i den polska underättstjänten och kavalleriet. 1922 fick de sitt första barn Jerzy (George) Fiedler och 1934 fick de sitt andra, min farfar, Andrzej (Anders) Fiedler. Kriget kom 1939, nazisterna tog byns kyrka och herrgården till fältsjukhus och kaserner. Familjen och betjänterna tvångsrekryterades för att ta hand om de tyska officerarna. Resten av byborna sattes i arbete för att reparera skadorna som kriget hade gjort. Konstancja bestämde sig då för att resa till Warszawa och bo i familjens lägenhet tillsammans med äldsta sonen Jerzy. Yngsta sonen blev kvar att bo med en gammal mormor som kommit från släktens gren i Ryssland. Familjegården tilläts stå kvar även av ryssarna när röda armens officerare ersatte de tyska.

    Konstancja och Jerzy hittade jobb i Warszawa, Jerzy blev springpojke medan Konstancja själv som var utbildad vid universitet, blev sekreterare vid det tyska högkvarteret. Runt denna tid gick Jerzy med i den polska motståndsrörelsen, där kom han att vidarebefordra information från sin mammas jobb till de polska konspiratörerna. Även efter Konstancjas tillfångatagande fortsatte Jerzy vara aktiv i motståndsrörelse och han hade en viktig funktion i Warszawaupproret 1944. 

    Tidigt 1943 efter två års arbete vid det tyska högkvarteret blev Konstancja tillfångatagen på en gata i Warszawa på väg till jobbet. En tysk soldat hade blivit misshandlad kvällen innan och som bestraffning stängde tyskarna av en av huvudgatorna. Två tyska lastbilar blockerade gatans ingångar medan soldaterna började lasta upp folk i dem och flera andra bilar. Enligt Konstancja ska runt 400 människor ha blivit tillfångatagna vid denna tidpunkten. Bilarna ska ha blivit skickade till olika arbetsläger. Konstancja och 100 andra skickades till Wieliczka saltgruva. Tillsammans med polska judar arbetade de nere i gruvan i flera månader utan att få se ljus. Saltvatten droppade konstant och träffade deras axlar, vilket till slut skapade stora ärr på axlar och rygg. Efter några månader av tvångsarbete nere i gruvan med minimalt med ljus och mat blev Konstancja sjuk i tuberkulos. På grund av sin sjukdom och att hon var för svag för att arbeta skickades hon och runt 50 andra sjuka kvinnor till kvinnolägret Ravensbrück i slutet av 1943. Där tillfrisknade Konstancja snabbt efter att ha fått större ransoner mat. De kvinnor som inte tillfrisknade tillräckligt snabbt blev dödade då tyskarna inte ansåg att de var värda kostnaden av medicinen de behövde. Runt hälften av kvinnorna från saltgruvan blev avrättade eller dog av sjukdom. 

    Väl inne i lägret blev Konstancja tilldelad ett jobb på ett närliggande gods eftersom tyskarna ansåg att hon hade erfarenhet av gårdar. Konstancja överlevde den första tiden tack vare de andra polska kvinnorna i hennes barrack som hjälpte henne anpassa sig till arbetet och som även hjälpte varandra med mat och andra saker. Konstancja blev under hennes 1,5 år i Ravensbrück en skicklig “konstnär”. Hon skapade konstverk av diverse vardagliga saker, tandborstar, tvålar eller tråd gjordes till små saker att ge varandra för att hålla hoppet uppe. Vissa av dessa saker smugglades ut i linningarna på hennes kläder.

    Den 8 april kom den första vita bussen till Ravensbrück. Kvinnorna förstod inte att detta var räddningen utan Konstancja fokuserade bara på livet i lägret. När den andra konvojen hade kommit och lämnat lägret började ryktet spridas att de som kom med bussarna blev räddade. Nästa gång flockades folk för att komma med bussarna och hoppet steg. Det var inte förrän den sista konvojen av vita bussar som Konstancja kom med. Den 25 april 1945 kom den sista konvojen som tog med sig kvinnor från lägret. De kom fram i Malmö och genomgick en läkarundersökning. Konstancja blev sedan skickad till Halmstad för att bo på ett grupphem. Hon skaffade sig senare en lägenhet i staden och levde resten av sitt liv i Sverige. Hennes man hade dödats av ryssarna vid Katyn. Jerzy hade överlevt Warszawaupproret och flytt till Australien efter kriget. Den yngsta sonen Andrzejs pass förfalskades så att han blev under 12 år för att räknas som barn och undvika rysk tjänstgöring. Andrzejs skickades ensam med tåg från Polen till Sverige utan att kunna tala svenska. Konstancja visste inte när han skulle lyckas ta sig till Sverige och väntade därför varje dag vid tågstationen i Halmstad på honom. I mars 1946 återförenades de i Halmstad. Konstancja Fiedler dog den 12 mars 1981 när hennes lungor gav upp efter ett återfall av den tuberkulos hon ådragit sig i saltgruvan.

Axl Fiedler

© Katedralskolan